TANKAR

Idag

YLVA BENTANCOR

LJUDKONST/MUSIK

22:A november 2018: Mina allra första formulerade tankar. Tidigare idag såg jag en video på sex meter höra vågor som på bara några sekunder förstör de nedre våningarnas balkonger på ett hotell på Teneriffa, Karaieöarna. Förhoppningsvis står ingen på någån av dom när det händer. När jag ser det h växer en känsla av frustration i mig, det är så korkat, så... korkat. Den här videon sätter fingret på den absolut värsta sidan av mänskligheten, girigheten, det kortsiktiga sättet att se på livet. Turister vill ha havsutsikt, så jag bygger ett hotell mer eller mindre i havet och jag kommer tjäna en massa pengar. Det verkar enkelt, men...

 

Jag tar upp det här för att det är själva kärnan i allt jag vill säga, både med ord och med musik, ljudkonst. Det är antingen med ett visst hopp eller med en käsnla av hopplöshet. En dag hopp, den andra dagen fruktan, precis som i mitt verk World disorder. Hopp, fruktan... hopp... fruktan...

Vid förberedelserna inför utställningen Radiophonic Spaces som nu rör sig mellan några museum i Tyskland och i vilken World disorder är ett av bidragen som visar ljudkonstens historia under de senaste hundra åren, den är inte äldre, så fick ajg möjligheten att att beskriva verket med ord. Det var befriande att få möjligheten att berätta om varför och hur jag tänkte när jag gjorde verket, helt ärligt.

Idag får ni läsa min text om World Disorder, om du vill, och det får bli mina första formulerade tankar här på min hemsida.

 

JAg hoppas verkligen du ahr lust att återvända hit och läsa mer, kanske dela dina tankar. Men först måste jag förstå hur man gör det rent tekniskt, min svaga sida. Tills dess får du gärna skriva till den här e-mailen: ylva@tentakel.org

 

 

World disorder?

När jag i december 2016 fick en beställning från documenta 14 på ett 60 minuter långt verk som skulle levereras den 8 mars 2017 var det både med känslan att det är en omöjlighet och en möjlighet att få göra något som bara jag bestämmer och som inte behöver förhålla sig till några kriterier eller riktlinjer. Temat var öppet, så jag bestämde mig för att göra ett verk av de ljud jag samlat genom åren och att det skulle handla om hur världen idag ser ut, enligt mig.

 

Titeln är väldigt viktig, jag kämpade med den under processens gång. Vad jag visste var att det skulle ha med oordning att göra, en önskan att få säga att allt jag vill med min ljudkonst är att säga att den här världen är korkad, den vill att vi ska vara korkade och vi kommer att förstöra den medan vi följer korkade människors korkade regler. Och samtidigt ville jag lyfta fram hur obeskrivligt vacker den kan vara.

 

World disorder är som en balansgång mellan lek och verklighet. Det är antingen jag eller någon annan som leker med de allvarliga frågorna. Det är jag som leker med ljudet av en stad en helt vanlig dag, precis föra och undertiden något händer, när allvaret sköljer in i det vardagliga livet.

Det är Isidor, en tioåring som plockar upp ljudet av ett krig och tar det med sig in i en lek han leker för sig själv medan åskan mullrar utanför huset.

Det är gräshoppor i Uruguay, Sverige, Irak, Spanien och på andra ställen i världen som gör det dom brukar medan en Donald-figur påstår att klimatförändringarna bara är ett hittepå.

Det är Siri, som vi känner från våra Mac-datorer, och jag som upprepar och upprepar det Donald säger om och om igen medan en fantastisk fågel i en skog i Australien sjunger sin sång, berättar en annan historia.

Det är Gambolt, en mongolisk pojke, son till en herde i Gobiöknen som kommunicerar med mig om något jag inte förstår. Han säger något, jag repeterar, han säger något mer, jag ger en slags respons. Och Siri stämmer in igen, sociala medier också samtidigt som min vän Johan skriker: Hopp!? Fruktan?! Hopp??

Flera stämmer in, tills åsnan Tula avbryter oss alla med sitt åsneskri.

Google Translate tar över, repeterar ordet ”åsna” på alla tänkbara språk: Donkey, åsna, æsel, burro…

Åsnorna försvinner när hästarna gör entré. Hästar är snabbare, inte lika envisa och enklare att hantera. Men motorcyklar och bilar är ännu snabbare och lättare att deala med. Bilarna blir fler och fler, och ljudet av en motorväg påminner om ljudet av havet. Min vän Anna bodde i ett fint hus nära motorvägen. Hon sa att det kändes okej eftersom hon varje dag när hon skulle gå till jobbet och promenerade mot tunnelbanan låtsades att det var ljudet av havet hon hörde.

 

På motorvägen kör folk, en och en, snabbare och snabbare i sina bilar med radion på. Journalisterna och politikernas röster försöker berätta för dig hur du ska tänka. Dom överröstar varandra, dränker varandra. Vi hör dom som att vi hängde någonstans ute i rymden medan vi försökte ställa in någon intressant kanal i bruset av radiovågor.

Johan kommer tillbaks, motorvägen har förvandlats till ett brusande hav, ett stormande hav, men han fortsätter ropa sina Donald-aktiga idéer rakt ut i luften. Frågan om hopp och fruktan är fortfarande central, men havet vill inte lyssna, det har sin egen agenda, stormen tilltar, havets styrka växer och växer. Till sist överröstas Johan, även om han fortsätter och fortsätter… han kommer aldrig ge upp.

Men jag är med havet, min röst går till havet, vad som än händer.

 

Och allt det här är som musik, och musik är mitt språk. Jag försöker fånga upp toner, stämningar i ljuden som gör dem mer musikaliska. Jag lägger till rytm, puls och musikalisk form. Många ljud har en underliggande tonart, man måste bara hitta den. Det kan vara förödande att lägga fel ackord till ett miljöljud.

 

Det här är historien om World disorder, hur verket utvecklades i mitt huvud. Det är säkert inte nödvändigt att berätta allt det här för en potentiell lyssnare, för jag tror att man förmodligen kommer att uppleva World Disorder på helt olika sätt, men det känns bra att få berätta varför verket gjordes, ur mitt perspektiv.