PROVISORISKT FÖR ALLTID – En högljudd virkning

Jag har ägnat mitt liv åt att försöka få till någonting som känns helt färdigt, perfekt. Allt från en stickad tröja till barn, hus och musik, och till att försöka förändra världen med politisk konst. Men det har inte gått. Nu är jag 54 år, och till slut har jag insett att min strävan efter det perfekta aldrig kommer bli realiserad, det kommer aldrig ske. Jag kommer att fortsätta omge mig med sådant som blev lite fel, med en mängd svaga länkar.

Det är okej nu.

Den insikten fick mig istället att känna en viss fasa över hur ett verkligt perfekt liv hade varit, plötsligt har det ingenting med vad som egentligen är värdefullt på riktigt att göra. Att bjuda vänner till den perfekta middagen, med det fina och dyra porslinet, det dekorerade bordet, den kulinariska maten, den lyckade familjen, varifrån kom den idén om den inte väldigt starkt hänger ihop med hur långt vi landat från oss själva och verkligheten, från vad som känns rätt, inte vad som ser rätt ut? Det perfekta händer istället när man minst anar; när man sitter med tonårssonen på förstutrappen och delar en kaffe och man fylls av en känsla av lycka och tillhörighet, trots att trappen är provisorisk och det är regn i luften.

På det här temat har jag nu drivit ett projekt, Provisoriskt för alltid.Jag har sökt pengar, försökt mig på crowdfunding, utan framgång, och uppmuntrat folk att delta med sina virkningar. Jag kan inte beskriva känslan när det dimper ner en ny virkning i brevlådan. Det är nästan heligt.

Projektet kändes så spännande att det växte till enorma proportioner, idéer om en digital multikonstbok tog form under pandemin, ett nytt, levande format för multikonst. Och i och med att idén växte så växte budgeten som plötlsigt innefattade ett helt team och flera projekt. Och där lyckades jag inte få gehör för de storslagna idéerna.

Så, nu har jag tagit tillbaks mitt projekt ner i det lilla igen. Jag tycker Provisoriskt för alltid är ett jättefint projekt, och alla virkningar jag redan har är mer än nog av det jag behöver.

Det kommer inte kläs in något galleri med virkningar, men jag kommer att forma och bygga den där historien utifrån era tankar kring era virkningar och göra en digital, multimediabok med de förutsättningar jag har. Ser fram emot att dyka ner i era ord och alster!

Målet är fortfarande att vara klar till jul 2023. Jag ska bli bättre på att uppdatera hur arbetet går på instagramkontot (se nedan).

Kontakt med mig får du genom att maila mig på:

tentakel@ylvabentancor.com

NYTT OM PROVISORISKT FÖR ALLTID!

Januari -22

Vinter, även om just den här platsen där jag befinner mig under de senaste dagarna känts som fantastiska vårdagar, snart sommar i Sverige. Hög och klar luft, runt 20 grader, varmt i solen.

Provisoriskt för alltid har gått in i en ny fas. Projektet ska ut i världen och fler kommer förhoppningsvis haka på och virka sina tankar, historier eller ambitioner. Och förutom de väggar som ska kläs in med riktiga virkningar och ljudsättas så kommer Tentakel Förlag ge ut en digital ljudkonst/musik-bok där alla virkningar presenteras, med alla de texter ni skrivit och bifogat med era virkningar. Antingen är alla anonyma, eller så får man välja om man vill vara med med namn, kanske bild och dina tankar kring din virkning och temat för det här projektet: En reaktion mot den perfekta världen du möter på sociala media, i reklam, det egna misslyckandet när man inte på riktigt kan leva upp till det där perfekta i en värld som är allt annat än perfekt. Och det sköna i att skita i att leva upp till de där, det fina i att visa sina svagheter.

I dagarna kommer projektet att presenteras på Instagram. Och jag har så många motstånd att forcera eftersom jag inte varit på sociala media sedan en kortis för drygt 10-15 år sedan. Men, nu är jag snart där, fast den här gången med Provisoriskt för alltid. Då får det nog vara helt okej i alla fall ;-)

Söker du på Forever Provisional hittar du oss på Instagram! https://www.instagram.com/ylvanbentancor/

November -21

Nu är det höst. Min höst handlar mycket om att sitta och virka min historia, och det görs under mullrandet från en vulkan där jag befinner mig på La Palma. Jag lever ju ett flackande liv mellan Stockholm och den här ön där min man och två av mina barn bor. Men först kom Corona, sedan bröt vulkanen La Cumbre Vieja ut i mitten av september och visade sig vara grymmare och större än någon hade förutsätt, så jag är kvar här. Vulkanen verkar inte vilja lägga ner och jag lämnar inte familjen innan det lugnar sig. Jag hoppas, hoppas att det sker snart, för den ger en en känsla av att allt står still tills den har slutat spruta lava och lugnat ner sig. Projektet går framåt, flera har anslutit sig med virkningar och jag har bestämt mig för att det blir en historia, inte flera som ska berättas med virkningen och ljudkonsten som ska till. Vi alla delar den här upplevelsen av det provisoriska, nödlösningarna kontra det perfekta livet. Jag tror vi alla börjar förstå att perfekt inte är synonymt med lycka. Så alla virkningar som kommit in kommer att integreras i den historien, era tankar och fantastiska virkningar blir en del av det hela.

Jag lägger kanske ut fler virkningar eftersom, men vill heller inte avslöja allt i förtid. Alla som planerar en virkning ska absolut inte ge upp, verket har bara ändrat lite fokus. Det är den konstnärliga processens oberäknerliga natur, det förändras över tid, får ny aktualitet och nya erfarenheter gör att processen förändras.

Själv tycker jag att grejen att virka har inneburit en enorm befrielse, att få uttrycka sig med något som man inte behöver vara bra på, bara köra på, bära eller brista! Om du har lust att virka, hör av dig, så snackar vi vidare!